Det var under pilträdet dem dog
som svalor i en åskande sky

Jag
kysste

oönskade drömmar över dina skuldror och undrade om du fortfarande sov

Jag ville få mitt propellerplan att flyga
få det att krossas tillslut,
för
allt som byggs på lösan sand rasar
men detta byggdes av luften

jag tror jag vill krossa luften.

Månskimmer flyger i en utopisk samling av damm i dina lådor och kanske sensmoralen i allt skrivande är att få en att känna något
men jag känner inget.

Kanske är jag summan av allt i shakespears skrivande för

Även det vildaste av odjur känner medlidande
men jag känner inget;
därför är jag inget odjur
som han så vacker skrev.

Det vore kanske lättare att skriva med en bruten fjäderpenna
kanske det skulle vara mera känsla.

Men jag är trött på känsla
Jag är trött på djupa samtal.

Jag vill ha Paris,
Stora vita skjortor
för mycket vin över trägolven

och

cigaretter
sammanbitna rödmålade läppar

och

rök i mina ögon.

Jag vill ha trasiga propellerplan och fingermålade moln över dina ben.

Jag vill ha älskande varma kroppar
i en eka
i en

alldeles för liten sjö.

Jag vill ha ett klimax i mitt skrivande, ett Hellström intro och ett Thåström slut
Jag vill döda bara för sakens skull och älska för oskulden!
Jag ville ha månen och alla dess stjärnor, inte av girighet
bara av beundran. För jag har aldrig älskat någon så, som jag har älskat dess oändlighet.
För, det jag inte kan nudda kan jag inte få, och det jag inte kan få vill jag ha, och det jag vill ha kan jag bara drömma om.

Jag tror att jag bara ville leva...

men ibland är det svårt att bara leva

för
bara tårar kan leva utan luft
och mina lungor

har kärvts samman av dina händer

och

vi dog där

under pilträdet