jag har alltid varit minst

minst som syskon minst i klassen

minst minst

minst på jobb i köer i publiken

där man inte ser så bra

kroppsligt

det gör min röst ljus utan kontroll men vill jag

kan jag visst bli ett troll med lite retorisk manövrering av

min ljudbas neråt knäna och få trädrötter att skälva

min litenhet

gör min vardag till påhittighet för att ens räknas med

gör mig oavkortat till en naturlig gömmare

drömmare

Hide'n Seek - Pride'n Weak

ness, so bless'em games of Survival till toner

av Clear Water Revival - en gång på 70tal

och smal och senig

vid 4 års ålder och 5, 6 och 7, frågades mig

när penna papper var min matsäck

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag blev aldrig stor

i mer än ord. Astronaut och skomakare

sadelmakare och skinnsömmare i kojan där

i skogen

Fick jag fan för, tyckte jag

drömmare

Det var då jag surnade och uj

jag kan vara sur och skriva långa ramsor

så uddar gå av och fingrar krampar men då

då gick jag ut och letade surkål

retade myrsyra och erkänns var arg och elak

på den natur som trotsade viljan

några harsyrablommor åts för dess

skönhets skull avigt vita mot svarta backen

i hagen norr om knuten

drömmaren i dumstruten

Nu vänder jag mot mer balans

Bas i stämman lägges in och naturen ger mig mod

Mineraler jaja allt som kostar skjorta men visst

så klart med sans, det som tynger

får jag för priset på kjolen jag avstår till dans

huvudsaken är solen

och min Krigare mår mycket bättre

i ormskinnsrustning än i surrostad plåt

Ormen har jag inte fått ner i backen än

Jorddrake tänker jag och ler åt en vän som är solen själv

Envis en.

men tack för att du finns

och inte räds min egen eld