När jag är i Göteborg
min frihet bländar mig
din kropp bländar mig
ditt språk bländar mig
häpnaden gör mig häpen
som om jag var inte en människa
för varje gång folket ser mig gående ur dina ögonfransar
trodde de att jag var en profet

Du i Göteborg
är en kärleksekorre som äter socker
och pistagenötter ur mina händer
du klättrar över min skjorta,
ovanför mina ben,över mina vener
och du gömmer dig i mitt bröst
samlar aprikoser ,timjan och mynta
och det fuktiga gräset

Du i Göteberg .. ekorre av min ålder
du är en civilicerad ekorre som lämnar i min kropp
prosa ,poesi , fåglar
vete och blåbär
som lämnar inuti mig
hälften av månen

Du är i Göteborg ett blondverk
som bygger ett hem i min famn
efter att den var omgiven av kvinnors snö

du är min kärleksekorre
som hoppar från horisonten till himlen
från en gren till en annan gren
från floden till bergen
lämnar på min dörr
en korg med kastanjer

Åh ..du som Gud skickade dig till mig från det okända
Jag har ingen invändning ..
Så knapra i kuddarna, om du vill
Knapra ett korn av nötter ..
Låt mig vara guldfärgade örhängen av dina saker

Lek med tider och nerver!
Ändra på min prosa och poesi
mina rötter och ätter
Dyk som en dolk i mina lugnor !
Gå under min tröja !
Gå under artärer av mina händer

Smält i mitt språk
knåda köttet och nerver ..
Tvätta mig med dina vattenfall
men snälla..
Befria mig
ifrån den smärta som lever i mig
ifrån sanden som begraver mig
ifrån den tagg som täcker mina läppar

Lär mig
Hur kan man lukta på kvinnor i sin tanke
lär mig hur jag ska utmana
rörlesen av historien, och förflyttning av jordens gravitation

Du är ett snäckskal
som är lagrad i butejer av tiden

Du är mitt poem som är inskriven med bläcket av kvinnlighet
jag är din sparv
du är min ö
min kyrka
som ringer med klockor av min affektion

Knacka på min dörr
när du vill
och häng dina sorger på mina fransar