ytterdörren öppnas
med sås i blicken
säger hon
'ja ha tatt smärstilljande förüggen'
medan hennes fokus fastnar
i en vag punkt bakom min vänstra axel
slänger jag upp henne på den andra
och tar henne längre in i bostaden

liksom hennes andhämtning är hon lätt
att bära över heltäckningsmattan
och släppa ner på soffan

'i köke tevann ha ja kokatt...i köket'
försöker hon vimsa ihop till en mening
och samtidigt le som vanligt
utan svårigheter
och större förväntningar går jag ut i köket

kitteln står tom på spisen
kokaren intill micron likaså
hennes släktingar placerade runt bordet
nyfiket betraktande mina förehavanden

yttrar de som vanligt inget av värde