Krampaktigt lovade jag att vara man.

Ett tyst förbund mellan oförstånd och attityd.


Men livet bjöd mörka nätter,

nätter som våldtog sig själva i syfte att förnedra.


En pojke, blott fem år gammal, mötte mig söndrig och beredd.

Han ropade till mina mörker att gråta.


Venedigs kanaler öppnade sig från djupet av min sorg.

Det krävdes en pojke för att lära mig bli man.