nu andas månen lugn

alla de nätter jag dansat mig vansinnig

på stränder utan vare sig början

eller slut, ter sig nu logiskt underbara 

ser sandkornens formationer under mina fötter

de fötter som var rotlösa slog rot i gränslös kärlek

alla sandslott jag byggde blir katedraler som växer

förgylls med renaste guld från himla ljusets boning

alla silvertrådar som brustit vävs i Hans längtan till

den väv som blir till Hans segermantel, blod, silver, guld

varje rörelse

varje blick

varje tanke

fångas för att i Honom

nå den fullbordan som endast

Han vet måste ske

Där just där

böjde Han sig

tvättade mina fötter

räknade sandkornen

badade mig sen i sin ocean 

av kärleksvågor

vaggade mig till ro i sig 

nu andas månen lugn

kb