Hon vandrar nedför gatan
  i trasiga skor
  med trötta ögon
  och tysta steg
  Hon vandrar nedför gatan
  natten ligger som en slöja över staden
  hon ser månen lysa stark som lampan
  klockan visar något klockslag
  tiden stannar
  regnet faller
  fastnar en sekund mellan
  då och nu
  

  hon går längs gatan
  tystnadens röst hörs
  när hon ser på månen åter
  kylan känns mot huden
  tystnaden ekar
  leendet flyr

  gränden är naket kall
  snart hörs ljudet
  av längtan i själen
  hon går en stund
  hon möter din kärlek
  åter lyser natten upp
  åter glöms tårarna bort
  åter fastnar hon i en sekund
  mellan då och nu

  tiden stannar
  när kärleken sakta läker
  en stund