Kärlekens framtidsvingar upplöstes
utan ett varningsord
en skamsliten sorgfjäder blev lämnad kvar
på denna mentalsjuka skräckjord
bitterhetens röta
nådde längst in i hjärteroten
o i gravens lamplösa kylskåp
hade jag ena skelettfoten
men sorgfjädern hade jag än
galet hårt pressat mot det oroligt svettiga bröstet
var den numera min ende skugglandsvän
kärlekens framtidsvingar upplöstes
utan ett varningsord
o jag visste att det rödaste ängladrömsljus
alltid skulle fattas på livets julbord