Frida är elva år. Hon sitter i soffan med Rubiks kub i händerna.
Hon vrider och väntar, vrider och väntar.
Jag studerar hennes ihärdighet i tio minuter.
Hennes tålamod tar slut.
Hon tittar upp, med sina ljusblåa klara ögon möter hon mina och säger med en suck:
- Mamma, den som är färgblind klarar nog det här jättebra!
Jag bara ler.