Nej. Så här var det definitivt inte tänkt att vara. Hon tittade på mannen som sov bredvid henne i sängen. "Tänk att när vi träffades i höstas hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle ligga här bredvid dig nu" hade han sagt och låtit fingret följa konturen av hennes axel. Hon hade lett som svar. Det hade inte jag heller kunnat tänka mig, ropade hennes tankar men munnen höll tyst. Hon hade låtit honom få det han ville ha fast hon visste att hon var en kaka han skulle glömma att han ätit så snart morgonen grytt. Nu ångrade hon att hon bjudit på sig. Vek undan täcket och smög till toan. Skvätte kallt vatten i ansiktet, som för att vakna. En tanke studsade fram och tillbaka. Att låta något ske är det verkligen detsamma som att vilja?