Solen skiner in genom det skitna köksfönstret och några dammkorn dansar i luften. När Viktor då och då suckar sätter kornen fart och virvlar omkring. Han håller händerna om en mugg med kaffe som för längesen kallnat. Han tänker på samtalet som han och Martina hade haft kvällen innan. Eller samtal var det väl inte. Det var mest hon som pratade.

Martina är annorlunda. Första gången Viktor träffade henne var det inte så att han föll pladask, men han tyckte om hennes lite komplicerade sätt. Hon grubblade över allt möjligt och kunde föra långa resonemang om saker han aldrig ägnat en tanke. Hon hade varit en vän till en vän eller hur det nu var. Han minns inte så noga. De brukade ses på fester här och var och hade alltid kul ihop. Viktor tyckte om hennes sätt att skratta och just nu vill han mer än gärna höra det där skrattet igen.

Viktor känner hur det kurrar i magen. Han tittar på klockan. Tre timmar har han suttit här och bara stirrat. Han önskar att hon hade suttit här med honom. Inte för att han visste var han skulle börja i allt han ville säga, men då skulle han i alla fall få se hennes ansikte.

Hur tänkte hon egentligen? Allt hon hade vräkt ur sig! Han hade inte lekt med henne. Han hade inte lurat henne eller velat få henne kär i honom för att spola henne sen.

Viktor reser sig långsamt, häller ut kaffet och lämnar muggen i diskhon. Han öppnar kylen och stänger den igen. Tomt som vanligt. Han går ut i hallen och kör fötterna i älsklingsskorna, slänger på sig jackan och öppnar ytterdörren. Medan hissen knagglar upp till hans våningsplan bläddrar han i plånboken efter pengar. Han är inte sugen på mat egentligen.

Solen möter Viktor på gatan och han nyser. Det är mitt på dagen och ganska lugnt ute. Han släntrar bort mot snabbköpet nere på hörnet. Där är dyrt men han orkar inte ta sig längre än dit. De automatiska dörrarna glider isär och han är nära att krocka med personen som är på väg ut.

– Martina!
– Viktor…

Viktor tittar på Martina. Hennes röda hår gnistrar i solen. I handen har hon en kasse full med mat. Han tänker febrilt. Han hade ju planerat allt han borde säga. Men inte att han skulle säga det nu. Inte så här.

– Vart är du på väg, får han ur sig.
– Hem.
– Vi måste prata. Jag måste prata.

Hon tittar på honom. Han ser hur hon väger fram och tillbaka.

– Så jag får säga mitt, försöker han
– Snälla Viktor. Förlåt mig. Jag vet inte vad som…
– Nej, men du hade väl en del rätt, avbryter han henne.


De står tysta igen. Viktor trycker ner händerna i fickorna.

– Det gjorde ont allt det där, men allting har ju minst två sidor som du brukar säga.
– Jo, absolut, jag vet. Jag bara hävde ur mig utan att tänka.

Hon viker undan med blicken och fortsätter:

– Hänger du med till mig?
– Nu?
– Varför inte? Jag kan laga mat.
– Jag är skithungrig.

Viktor tar matkassen ur Martinas hand medan hon låser upp cykeln. När han ställer påsen i cykelkorgen säger han:

– Du skrämde mig rejält igår. Jag trodde att jag aldrig skulle se dig igen.
– Förlåt.




“Snakes and ladders”

In the game of love it takes all you got
Just to keep it moving up
Don't you wanna reach the top
But heaven seems such a crazy dream
If your heart has room for doubt
You're neither in you're neither out

99 and a 1/2 it just won't do
You gotta give me all of you
Not asking too much of a heart that's true
So tell me...

What's the name of the game that we are playing
But whenever I think that we are winning
Then you roll the dice take a slide
Right back to the one from 99
Is it gonna go on like this forever
Are we gonna to take that last step together
Going round and round and up and down
Feels just like snakes and ladders

Baby don't it feel like a carousel
Where all the world is rushing by
But when it stops you realize
That you're right back where you started at
I need a little more than that
It time for us to face the facts

Whether to be or not to be
That is the question so it seems
We're going nowhere in between
So tell me...

What's the name of the game that we are playing
But whenever I think that we are winning
Then you roll the dice take a slide
Right back to the one from 99
Is it gonna go on like this forever
Are we gonna to take that last step together
Going round and round and up and down
Feels just like snakes and ladders

Don't wanna play this game nomore
I gotta know right now for sure
What am I giving my heart for
Baby I need a little more
Don't leave me hanging on a string
Now that I gave you everything

Not when I play to win

/Joss Stone