Ibland måste man skrämma upp sig,
sätta eld under trögheten;
säkerheten måste undermineras.
Endast då kan tilliten födas
som en tillåtelse,
en efterlängtad eftergift
endast natten kan erbjuda.

Det rinner en flod förbi
ingen kan kalla sin egen,
en rörelse i det
ingen egentligen kan vara.
Jag är alltid före tanken,
före uttrycket som manifest
i min egen cell.