Hon
tyckte om den där bänken
Från den
hade hon utsikt över nästan hela parken
och mitt i parken
satt alltid han

Han
tyckte om sin plats i solen
Sin egen lilla stund
i det naturligt skapade strålkastarljuset
varifrån han hade utsikt över henne
Flickan vid bänken
Hon hette så
för honom

Pojken i solen
tittade upp
Hans ansikte var så vackert
Hans leende så ljust
Hon såg inte hans ögon
men hon brukade fantisera om att de var gröna
Gröna som gräset runtomkring honom

Det var sensommar
Började redan bli höst

Han undrade
vad det skulle bli av flickan på bänken
när hösten kom
Skulle hon fortfarande sitta där
när vinden började blåsa kallt?
Skulle hon ta med sig varmchoklad
och sitta där och titta på honom
när mörkret föll runtomkring dem?

Hon undrade
vad det skulle bli av pojken i gräset till vintern
Skulle han gå i ide?
Eller skulle han fortfarande komma hit
slänga sig på rygg
och skapa snöänglar?

De undrade vad det skulle bli av varandra
Då den varma sommaren
var över

Men än
var det inte kallt
Än sjöng fåglarna i parken
Än fans det tid

Hon reste sig från sin bänk
Han ställde sig upp i sitt solljus
Det första steget
var taget

- Hej