Där i öknens kramande köld
där vandrar ett barn utan skor
där vandrar ett barn i torkans tempel
med köldens fingrar mot sin kind

Där i öknens kramande köld
vandrar ett barn med hungerns
hand om sin arma kropp
med törstens grepp om sin gom

det vandrar ett barn
där ensam ,ett barn i ekot
av ensamhetens röst
som sökte en vänlig hand

När solens hetta bränner
liksom tårar mot ett sår
då en droppe vatten
är den enda önskan
som själen viskar om

det vandrar ett barn i öknens land
ett barn klädd i trasa och lump
följd av tystnades eko
följd av spåren av tåraras hand

när solens hetta bränner
liksom tårar mot ett sår
då är en droppe vatten
den enda önska själen viskar om

då hör jag din röst
det vet du