Jag förstår mig inte på dig.

Du som alltid har fått mig att skratta,
som jag aldrig ha kunnat vara sur på,
har fått mig att gråta.

Du vet,
jag har sagt till dig
jag mår inte bra.

Hur har du inte kunnat märkt det så?
Är du verkligen så jävla blind?

Du ska ju föreställa min bästa vän,
glömmer man bort sådana?

Ska jag ens lita på dig igen?
Eller komma du glömma att ringa
nästa gång jag är ledsen också?


Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag vill bara inte känna så här,
vill inte vara ledsen.



Villintevillintevillinte!