Jag vet inte vad av mig som är jag
vad av mig som tillhör er
eller vad jag har skapat
för att hålla er på avstånd

jag väntar något frustrerat
på att börja känna igen
annat än snaran runt min hals
som aldrig går att ta av

det rinner sorg nerför gatan
då jag cyklar genom stan
jag har ingenstans att åka
och jag kommer ingenstans ifrån

jag lever för att jag är här
andas för att min kropp behöver det
och går upp på morgonen för att
det är så vi gör

människor passerar ständigt i mitt huvud
jag går i cirklar för att unvika er
fruktan har slukat barnet inom mig
och jag vill vara mer än en skugga i era liv

det var länge sedan glansen
av den kärlek som omringar mig
tog sig enda in
evigheter sen den faktiskt kändes

jag ser ingenting i spegeln
luften är tom på tröst
och jag fyller i någonannas steg i livet
då mina egna inte finns