Du fanns hela tiden där för oss alla

som tyckte om dig och ville umgås med dig

du svarade alltid med ett glatt skratt

tålmodigt kunde du höra på allt vi sa till dig

alltid tog du dig tiden att lyssna

även om du inte alltid hade tiden

märktes det aldrig på dig

du fanns där alltid

till för oss var och en av oss

tills dagen du mot din vilja vandrade vidare

varför fick du ej stanna längre?