Jag har fullt med blod i mitt hjärta
blod som inte rör sig
står still


jag sitter i Stockholm, jag är i Sverige, jag är ingenstans


mina tomma lungor skriker

medan träden fäller oktoberblod

himlen rasar över våra huvuden

och jag är tom på ord


höstglöd och hjärtedöd
ljuset sjunker långsamt under horisonten
liksom värmen sjunker till botten av havet

ljuset som hänger i varje lyktstolpe
dinglande lik över sten och vatten
staden som faller tung över mitt bröst


ur strupen föds en längtan
en tanke på något annat
flimrar förbi
början på en ny slags bön

inkarnerad girighet tar sänkan
löpsedelspoeter styr våra blickar
att tro på ett ord gör dig inte fri
VI, en övergiven vante i snön

låt mig falla
med varje löv
varje tanke
som du tappat
bort
faller
vi
mot
ett enskilt jag



du sitter i din skreva
halkar runt i en pöl
av egna känslor
en unken lukt av
sentimentala referenser
och motbjudande vilja
till att leva


Om och om igen
faller vi tillrätta
i något vi inte förstår


jag sitter ensam i ett rum som bara finns
ser ut genom ett gapande fönster


regnet dånar apatiskt
mot marken
faller det


jag känner tvånget att kyssa den döda askan
som rasar ur din mun