Vit flod forsar genom
var, en och alla som urtidssnö.

Vi vet, separatorn drar
oss isär, låter tankarna samlas

och centrifugeras bort från
förnimmelsen och häret.

Sedan homogenisering -
Någon tjänsteman trycker på Någon knapp

och ljuset släcks på stadens caféer.
Varje beståndsdel slås sönder så att
Alla kan fylla Alla kärl.

Älskade vän,
vi kan alltid krypa ner i katakomberna och rita fiskar.

Vi kan alltid hoppas att katharerna inte kommer brinna
just den här gången.