Avslut,
bokslut,

Fine.

Jag hatar ändar.

Separationer gör mig spyfärdig,
att gå vidare lämna bakom sig ett liv där man varit en deltagare gör mig sorgsen.

"Ett halvt ark papper"

Så känns det att gå runt och plocka bort sin del i ett liv,
att se sig suddas ut och minnas varje ting.

Andas djupt,
är redan iväg, springande ut på trampolinen.
Har redan passerat gränsen där det är möjligt att stanna.

Tar ett långt kliv ut i någonting okänt.

Lite skrämmande och jag är rädd,
tänk snart 40 och rädd som ett barn är rädd för mörkret.