Hesa ord som fått sin klang av din lidelse talar till mig.

Intensiva påståenden för att försäkra,
att vi finns.

Så är det,
vet inte varför bara att det är just så.

Vi.

Nyanserna i din röst färglägger varje steg som läggs bakom oss,
för att visa mig vägen tilbaka.

Där du väntar har klockan inga visare,
tiden ingen rytm.

Outtröttligt ser du efter ljuset jag färdas med,
ständigt mörker gör ditt nattseende starkt.

Skenet i ditt tonfall ropar mig hem.

Till oss.