1. Man måste veta vad patienten har för grundpersonlighet.

2. Man bör känna till patientens historia.

3. Patienten måste kunna känna ett fullständigt förtroende.

4. Behandlingen måste utgå från patientens egna förmågor och
    man får aldrig höja ribban för högt, inte heller för lågt.

5.  Att ge patienten stöd och motivation till att utveckla sina förmågor
     är det absolut effektivaste sättet att nå det önskade  målet
     ; Ett ökat självförtroende, därigenom en trygghet i sig själv och
     ett ökat förtroende i relationen till andra människor
     och i förlängningen en större tillit till själva livet..
    

     Svårare än så här är det inte!
     

    Så vad personalen inom psykiatrin har för egendomlig begåvningsprofil,
    det begriper jag inte!?