Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Väntar på vind















I den
djupaste svartaste
skogen

med vingarna tätt
intill kroppen

väntar jag

på en uppvind

att föras av

ut
över det
hav
som ligger samlat

i en enda
droppe - NU



skyddslös och stum
i den kalla vinden

mina murar
skyler
inte längre


hur överlever man
i frosten

barfota

och med vingar

som väntar på

en stark

varm vind




Fri vers av Michaela Dutius
Läst 308 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-10-03 11:02



Bookmark and Share

  Anna*
Ja, jag har tänkt många gånger den senaste månaden hur man överlever i frosten barfota när uppåtvinden ser ut att dröja. Berör och är stark. Rätt i tiden just nu.
2009-11-02

  Maria T
Då, när jag är rädd och inget hjälper
skyndar änglar till min tröst

Nu, jag färdas ut i frihet
Nu, jag inget kan förlora
Jag vilar i den tillit som sade
Varde Ljus
2009-10-04

  walborg
Vilken fantastisk bild - och text!!! Blåser varmt härifrån allt vad jag orkar så att vingarna kan lyfta!!!
2009-10-03

  Vilsen Annette-hittar vägen
Underbar text.
Jag känner med varje ord!
2009-10-03

  Ewa-Britt Nilson VIP
Bidevind sidevind
en varm till Din kind
önskar jag, till Dig
sig skall ta, och varma
skor till Dina fötter, som
liksom Du blivit trötter
och lite tankenötter att
ta till sen kanske vingarna
rakt av till mig bär, brasan
är tänd här... Hos en som
håller Dig Så Kär!
**************
2009-10-03

  Larz Gustafsson VIP
"Nu väntar jag på vind igen
Därför står jag vid din grind igen...
Säg får jag komma in, min vän?" (U Lundell)

Uppvinden bär och blåser vart den vill.
2009-10-03

  Christine Sabel
Så vackert om det svåra som vi känner alla, TACK för den!
2009-10-03
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius