Väntan är så olidlig, tystnaden så stor,
Jag sitter här och funderar och undrar hur du mår.

Mitt hjärta har nästan stannat för jag sörjer dig hela tiden,
du hade ju glimten i ögat och nu är det bara smärtan som skiner

Jag gråter varje dag över dig mitt hjärtebarn, För hur kan någon förstå
hur du verkligen lider.

Jag är så ledsen för allt som har hänt, även dina syskon, ja vi alla som dig känt.
så hur kan någon förstå att det är smärta av kärlek som svider och att det är för dig vi lider.

Allt elakt han gjort mot mig kan jag ta, men när det gäller dig är du ju bara ett barn, så hur kan någon verkligen förstå, hur han kan få hålla på.

För varje dag som går så är du i mitt hjärta och ständigt påminner mig om att väntan, tiden, och all tystnad gör att jag förgås.
Varje minut vi inte får träffas är som en evighet.

Jag borde vara mer närvarande hos mina andra barn men hur kan någon förstå att jag saknar dig så. Jag har så svårt att äta sova och att livet bara fortgår..

Jag har ju er barn bara på låns och den lilla tid vi har önskar jag att allt bara var bra.
Jag kämpar på varje dag för oss, för dig, för din syster och din lillebror, att du snart ska få träffa din familj, dina vänner , moster och morbror.
Morfar saknar dig enormt och gråter ofta ut i all sorg.

För ingen kan förstå att vi alla älskar dig så.
kram Mamma