vet inte vad som hände
när det hände
om jag föll
eller faller
ner mot det mörka vattnet
som sluter sig kring mig
omfamnar min kropp med sin kyla
jag vaknar ur drömmar
ur rus som aldrig får ta slut
när vardagen kommer och jag ser
mig själv
i reflektionen
jag vaknar ur drömmar
men kan inte förstå hur jag ska orka resa mig
igen
igen
igen
jag är rädd för vattnet innan jag drunknar
då det är tryggt
och jag kan
vila
jag är rädd för att vakna
för att sova
för att leva
för att dö
jag vaknar ur drömmar
som aldrig varit sanna
och jag ser
mig själv
i reflektionen
jag kan inte vara nära
för kylan sprider sig
jag kan inte vara lång bort
där ingen kan värma mig
men
jag är alltid långt bort
och ändå sprider sig kylan