Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mot oändligheten, och vidare

Du och jag
Var superhjältar för en natt

Eller ja, du var
Jag var ju bara så högt i skyn
Hög på allt annat än droger
Absolut ingen hjälte,
Bara utklädd.
Du var en Buzz Lightyear, en sann hjälte

Nä jag var ingen hjälte då,
Du var,
För du räddade mig
Inte bara mot pojken som tog överallt där han inte fick
Utan från mig själv

För jag var tom av min fullhet
Fast uppslukad av mig själv
Frälst över att jag äntligen kände hur rubbat världen var

Och när du med fast hand
Höll mig
I ett järngrepp av ömhet
Såg jag stjärnorna i din blick
Mot oändligheten, och vidare.




Fri vers av LovisaCecilia
Läst 266 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-02-05 17:56



Bookmark and Share


  Karin E
Ler. Fantastiskt fint formulerat, kan skönja litegrann av vad det handlar om, men inte allt. Spännande och väldigt "tryggt" <3
2010-02-06
  > Nästa text
< Föregående

LovisaCecilia
LovisaCecilia