jag är öppen
ryggen mot väggen
visiterad
fråntagen

jag har drömt
så länge
om svåra andetag
strypta av landstingslakan
ben som inte bär
röster som inte svär
i ingenmansland

jag har landat
repiga naglar
svart som asfalt

jag har glömt
minnesförlust
framtiden viger oss
ty vi inget minns
kan inte längre närma oss

i mörkret springer vakter
i läkarvita rockar
med dragna vapen
stripigt hår i rännsten
så plötsligt
griper du min hand

vi är barnen som föddes utan chans
vi är tumultet som föddes i andakt
med förakt slår vi tillbaka

mot förändringen