Jag drömde om en trasig tand
Om flera tänder
Om ett helt garnityr
Det låg i min mun
i lösa delar
och när jag bildade ord
la de sig genast i
gav dem andra innebörder
fråntog dem deras betydelser
De låg i vägen
Tungan hade inte utrymme
att forma dem
Munnen en stenkross malande
orden sönder
och samman
Det var helt sjukt
Det gick inte längre att förstå
vad jag hade på hjärtat
Och som jag minns
den klaustrofobiska känslan
Jag var inte längre jag!