Jag vaknar en morgon före min kropp.

En sällsam upplevelse -

 en alternativ tillvaro?

Den skröpliga kroppen kändes inte av.

Ord rörde sig fritt i mitt huvud

och sände ut en angenäm doft.

De formade sig till svar på tankar,

och bildade vackra mönster,

likt kalejdoskopiska figurer.

En än mer sällsam upplevelse.

Kroppen sov vidare.

Allt andades lugn och harmoni.

Inga plågsamma varför?

Tiden tycktes ha upphört att finnas till...

När väckarklockan ringde,

brast förtrollningen

likt skimrande såpbubblor.

Det var dags att återvända

till det resterande livet.

Kanske denna sällsamma tillvaro är något,

att våga hoppas på en gång till -

fast utan väckarklocka.