Ibland känns det som måste bli gjort att ta det dära beslutet, är som tecknet att nu eller aldrig är det dags...
Kan vara lika tungt, som enkelheten att säga ja utan att förstå eller att innse konsekvenserna av det....
Att då känna tilliten till sig själv att rätt beslut kommer att göras, kvalet som maler i kvarnens rättmätliga samvete...
Ibland stegen dit är lätta eller som att kliva i segt lim i motvind...
Många sådana beslut om dagen, kan bli som en massiv myrstack där de ettriga stakar milslånga vägar utan en ände...
några djupa andetag med stängda ögon flyger iväg med mina vingar till guldgula sandstränderna i Kefalonia...
Dagen slut..
byter om..
stänger dörren om mig...
Ännu en dag slut..


Orkiden