Varuna vaggar i skymning
till tysta antenners topp
och född av hans skyförrymning
står Lethe i solen opp,
ur henne går såddens strålar
kring knakande kransars knopp
och prunkande strån som prålar
är alla av hennes kropp.

Ur Lethe natur passerar
till tanklösa tiders fall
där kransar förkrympta kreverar
och skogarna skymma skall
till gråmulen gren från grönska
i röda antenners rymd
men hos hennes egen glömska
är Lethe från mänskan skymd.