När vinden drar sig igenom trädets toppar lika enkelt som en kam genom håret, då hör jag dina viskningar lämna bladen. När molnen flyter förbi den klara himlen då känner jag dig bredvid mig.

Det är bara du och jag. Precis som natten behöver stjärnor, precis som träden behöver löv, precis som hus behöver fönster, behöver jag dig. Men precis som det går många sjärnfria nätter, precis som det kommer tider där träden saknar löv, precis som många hus går utan fönster, är jag nu utan dig.

Det är bara du och jag, min älskling. Bara du och jag.