Tisdag den 31 Augusti 2010

Duellanterna del två

En man som kommit in på en krog, satt sig där på en läderklädd stol, för att äta en bit mat. Kom sig för med att kasta en blick på tabletten mot vilken invirade i en röd servett av tyg besticken låg samlade.




Ämnet såväl som handlingen kom till mig i en dröm om morgonen precis innan jag vaknade och jag tyckte den hade några intressanta... vad det nu heter... som gjorde att jag fick för mig att skriva en novell av den.

Tisdag den 31 Augusti 2010

Duellanterna (A kiss of death)

De duellerande vilka hittills mötts på lika villkor, av någon sorts kodex att följa, sviten plötsligt bröts. Dess för innan hade det räckt med att såra varandra så svårt att det verkade osportsligt att fortsätta fäktandet.
Mannen vilken stod som segrare, gjorde prövande några manövrer med axlarna för att känna om kroppen var helt okej. Han hade stött sin värja genom den uppgivne motståndarens vänstra axel och på så sätt avgått med segern.
Fram ur en mjukt framkörd limousin steg en parant kvinna på kanske en och femtifem över havet, i sirligt vackra kläder i rött, svart och grönt inte helt olika en japansk kimono i sin utsökta stil.
Hon kom honom sakta glidande till mötes som flöt hon fram över marken. Reptilsnabbt yttrade hon repliken
- Ni har exakt tio sekunder på er.
Varpå hon blixtsnabbt fällde upp ett genomskinligt paraply i vars mitt en värjas spets glittrade i solskenet. Mannen mötte den lika kvickt med sitt eget vapen.
Kvinnan drog med andra handens snabba knyck fram en liten enskottspistol av märket Derringer ur ärmen på sin vida blus och sköt honom mitt i pannan varpå han tumlade baklänges och lade sig så vackert i gräset.
Mannen i svart som varit den dödes sekond, klev in i sin Mercedes sportbil med nedfällt tak, som för att genast köra därifrån. Men kom sig istället för med att medelst ett rytande från bilens inre att köra på och döda mördaren precis då hon skulle kliva in i sitt eget fordon.
Nöjd med resultatet hörde han inte ett annat fordon närma sig. Det han hann se i sista stund var en jättelik grusbil som liksom klättrade upp på Mercedesens motorhuv medan han förtvivlat sökte öppna förardörren vilket hunnit klämmas fast.
Det var det sista han såg innan det tyngre fordonet krossade hans bil och effektivt dödade honom. Grusbilen försvann från platsen och duellerna var över i och med denna attack. Dock hade bilen fått upp en sådan fart att den bara några ögonblick senare i möte med en skolbuss fick sladd och for genom vägräcket bara för att störta utför klippan de cirka hundra meterna ned i havet.

fortsättning följer i del två






Texten är förstås den avhandling jag skrev på universitetet då jag pluggade på vårdlinjen för att kunna bli talpedagog. Att jag sedan inte passade stort bättre som omsadlad till familjeterapeut gjorde saken så mycket bättre.

Tisdag den 31 Augusti 2010

Räkfesten

Av misstag beställde Vera en kräftskiva för trettiofem personer på stadshotellet. Mikael hämtade oss men tog en genväg då han körde ner Volvon i simbassängen på grannens tomt.

Då den blivit helt vattenfylld kände jag mig redan törstig varför jag öppnade en burk cola och drack ur den med djupa andetag. Vera å sin sida, eftersom vi satt fastspända i baksätet, kämpade med att få loss oss ur våra bilbälten.

När hon kämpade med mitt eget kände hon det alltmer hårdnande organet genom tyget i byxorna, trots att festen inte hade hunnit börja än. När vi väl kommit loss pekade och gestikulerade Mikael hur vi skulle kunna krypa bakåt och in i bakluckans utrymme, så skulle han få ut oss den vägen.

Jag kom ut genom att först få ett fälgkors i ryggen och sedan även ett reservdäck på halsen vilket även detta ville rädda sig likt en råtta lämnande ett gammalt segelfartyg.

Drypande våta stod vi sedermera på gräsmattan och såg på medan bilen hämtades upp ur bassängen. Så fort bilen stod på marken igen hämtade Ylva torra handdukar åt oss allesammans medan Mikael, som han lovat redan tidigare, låste upp bakluckan så att vi kunde klättra ut ur densamma.

När vi äntligen kröp ut såg vi hur solen gick i moln medan fåglarna slutade kuttra och sjunga medan bärgarkillen visslade 'Lasse liten blues' genom ett perfekt hål i tandraden han icke utan stolthet uppvisade.

Jag tömde hela burken med cola och drack mig otörstig. Tydligen hade Vera tankarna på annat håll för hon drog ned mina byxor istället för att lossa på bilbältet, vilket kunde tyckas ha varit det mest naturliga i en situation som vår belägenhet.

Sedan lutade hon sig fram över mitt skrev och medan hon skrev på sitt testamente tycktes världen så som jag kände den, försvinna med ens som jag låg i en skyttegrav under första världskriget och tyskarna lyckades med bedriften att omge oss, ja hela plutonen faktiskt, med lustgas.

Medan Vera tog hand om de nedre regionerna kämpade Mikael med att få igång motorn igen, ivrigt påhejad av Ylva som lyckades veva ned sidofönstret för att få in en fläkt av frisk luft.

Vi tog alla fyra plats i en uppringd taxi medan vi lämnade valplatsen bakom oss. Någon för mig just då okänd person hade varit vänlig nog att ringa efter en droska åt oss för vår fortsatta resa till statt.

Där hade de inte fått veta att vi var något försenade utan fortsatt med att duka för festen. Som mina ögon något beslöjats genom min belägenhet tyckte jag mig se några sjöjungfrur komma simmandes ned mot bilen.

De hade underbart melonformade bröst och långt böljande hår med vackar mittbenor. Sedan försvann världen på nytt då jag skakades av insikten om att det kom tre brandmän till vår hjälp.

Medan vi torkade oss tacksamt i väntan på taxi, kändes det som en sorts kramper nedåt magen till och jag störtade ned med huvudet före i en vulkan av het brinnande lava.

Vera i sin tur fumlade med och loss våra bilbälten på kortare tid än någon hade kunnat räkna till hundra och sedan ropat 'nu kommer jag', då taxin äntligen anlände till hotellet och vi mottogs av trenne jungfrur med långt svallande hår.

En av brandmännen log uppmuntrande mot mig genom sin maskerade mask medan han gick loss på bilen med skärbrännaren. Jag satt i sängen och såg på en gammal inspelning av en ny svensk film med hela registret av humorister rullandes i eftertexterna.

Pjäsen var en komedi och som film betraktad inte alls så tokig. Utanför fönstret såg jag Vera stå i gräset och titta in genom glaset. Hon skrattade och pekade finger åt mig.

Jungfrurna som simmat omkring nakna med bara maskeradkläderna på sig i sina yppiga uniformer, fick mig att skratta lätt hysteriskt som en tokig. Vera sträckte in handen genom bilfönstret och sökte trevande få av mig byxorna.

Många gamla ansikten kom och gick i filmen medan vi tittade på den och när taxin äntligen bromsade in i gruset utanför hotellet skakades jag av behagliga rysningar.

Äntligen kom vi loss och kunde simma ut genom luckan i aktern. Tre flickor på kanske nitton år vardera, dansade nakna kring flagsstången med händerna i byxfickorna.

Mikael trampade på gasen samtidigt som han gjorde en mängd andra saker med händerna krampaktigt viftande över växelspaken. Vi steg allesammans in i och uppför trappan till en stor och vackert dukad festsal.

Väl inne genom de öppna dörrarna bänkade vi oss. Brandmännen, bärgaren, jungfrurna, flickorna, ägarna till poolen och familjerna till dessa människor slog sig även dessa ned på stolarna runt bordet för fyra.

Där satt vi sedan kring långbordet och åt, drack av hjärtans lust medan jag såg på när Volvon fiskades upp ur poolen och brandmannen i vattnet utanför bilen fortsatte med nya ansträngningar samt leende vinkade åt mig med skärbrännaren.

Med verktyget gnisslande till ljudet av bränd metall. Vera torkade mig som vore jag ett barn på nytt medan jag skakade på mig som en våttorr hund och skalade räkorna på hennes tallrik. Mellan kallsuparna sjöng vi varandra till och stampade med klackarna i bilgolvet.

Filmen rullades upp framför våra ögon som vore den en kopia av 'Sommaren med Veronika och de sex scenerna'. Sedan vaknade Vera och slog upp sina ögon blå medan solen sken in genom...




Måndag den 30 Augusti 2010

Frågor utan svar

Vad utmärker en bra älskare?
Är du bra själv?

Är jag?






Jag vill inte komma till någon himmel, så många som sägs samlas där skulle det bli för mycket för en blygsam individ som jag, ja som ett rent helvete för en enkel själ. Så många som hoppas på ett liv efter detta, så många grusade planer

Torsdag den 26 Augusti 2010

Paradox - Något litet om tro

Det finns ingen gud
vilken besvikelse för envar troende

såvål som chock
att som död upptäcka det





Onsdag den 25 Augusti 2010

Allt jag inte ville veta om nätdejting

Rubriken är klar, nu är det bara texten som saknas




dealarna ligger tills vidare på lut i dagboken

Söndag den 22 Augusti 2010

Illuster illustration 2, 3 samt 4 och även 5, 6

Sperman hotade att dränka henne då den likt expresstågets hastighet från en tsunamivåg kom farande fram mot hennes läppar, på vid gavel som de voro i hennes till förvåning uttryckta ansikte.

Bilderna från kameran stänkte över hennes djupröda klänning likt vätskan ur ett vackert utsirat vinglas med hög, närapå trådsmal fot vilken avslutades som i en kollapsande kon vilken föll till föga i en plattityd som mötte den dödens fält.

Plötsligt hände ingenting. Till skillnad från det nyss hända, lade sig tystnaden över rummet som vore den en varsam hand vilken kunde förmå att skänka kärleksfullt lugn och ro.

Kalendermånadens dag var till ända i och med solens välkomnande av skymningen. Vilken spred sig i människornas sinnen som vore den en drog vilken kom dem att känna kärlek till såväl livet som varandra.

Hon tillät sig att kyssa denna hans hand, varligt utsträckt som för att famna henne i en kärlek vilken verkade strömma omkring henne likt vattnet i en brusande älv. Där stenarna utgjorde hans litet kantiga kropp och grenarna från ett träd vilket fastkilats mellan dessa stenar höll henne på plats mot sig.




Lördag den 21 Augusti 2010

utkast

energislöseri med mat bör man inte syssla med. finner du smörgåsen oätlig, gå till närsta strand och kasta macka.




Textem 'r 'mmi omte

Fredag den 20 Augusti 2010

Räv ohly tion

Den får vara listig för att få igenom sin politik då den dagen kommer, kanske via en pyjamasrevolt?






Tisdag den 17 Augusti 2010

Öppet brev till omogen man, någonstans i vårt bredlånga land

Hej Christopher.

Om det är meningen