med en långt gången
iver
hoppfullhet
skyndar hjärtat vidare
Tvekar inte en sekund
att förråda förnuftet
fortare
fortare
Längre in bland snåren
snubblar
slår sig fördärvat
fortsätter ändå
hur snårigt, tveksamt och överdjävligt det än blir
så framåt

men där
bakom ett träd
fjärran ifrån
hörs ett eko
från förr
Det är förståndet som ropar
- stanna! det är fel väääg…
Men hjärtat hör inte på
skenar vidare
lyssnar hellre till sin egen röst
”följ hjärtat”
ja så säger alla
Inte kan väl hoppets kompass ha fel?

Nu, nu då
kommer ljuset
skuttar till av glädje
men
har sprungit som besatt
och möts av i n g e n t i n g

tvärnitar
men försent
förgäves
faller
faller
handlöst
nerför stupet