Ovanför ytan är det höst

på botten av sjön
vandrar barnen
bleka stumma
letar de hjärtan
söker tröst
samlar snäckor
lyssnar stilla
efter människornas röst

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 389 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2009-10-18 21:31

Skriv ut
Spara som PDF

* Ammi * bottenlös sorg, en mkt bra text! 2009-10-20

Måna N. Berger Och grattis till välförtjänt placering bland "de fem"! 2009-10-19

Ingela Svenson Känns som en stor sorg där, på botten 2009-10-19

Miss Mod De lyssnande barnen lämnar spår. 2009-10-19

Berit Robin Lagerholm Helt underbar Carola, En text som starkt berör. Barn i isolation utan vuxenkontakt framtäder starkt här, En mycket poetisk tonad bildrik text. Bokmärker. 2009-10-19

peter markurth mkt bra 2009-10-19

Yrre Mycket bra upplagt och med en andemening som står sig stark i dag, att många slutt att lyssna, Bragjort!! 2009-10-19

Caprice! Grattis! Du efterträdde mig - vilken ära, va? Kram för ännu ett mästerverk av dig! 2009-10-19

Hans Christian O jösses så snyggt! Ser barnen framför mig, fint o melodiskt diktat. 2009-10-19

Catharina Edin Dessa stackars barn - måtte de fiskas upp ur djupet - 2009-10-19

RogerIvan Får en känsla utav att existera i en kall, mörk, tyst värld. Där allting går trögt och oundvikligt tungt på ngt vis. Samtidigt som vetskapen om den andra ouppnåeliga världen faktiskt existerar. Fast utom räckhåll... 2009-10-18

Måna N. Berger Förnimmelsen av en isolerad värld är stark här. Barnen på sjöns botten har resignerat, de försöker inte nå ut, de lyssnar bara stilla. Jag känner mig sorgsen, samtidigt är det så vackert beskrivet! 2009-10-18