Som öknen längtar efter vatten, så törstar jag efter din kropp.

Sanden skulle snabbt suga upp dn minsta droppe som välsignat föll på den.

På samma vis skulle jag dra till mig dig snabbt och kraftigt.

Du skulle göra mig hård genom dina blotta andetag.

Som khamsinvinden skulle dina naglar dra fram över min rygg och som Harmattan skulle min heta andedräkt mot din hals ge dig behagliga skälvningar på min färd ner mot den oas där en glittrande fukt samlas, där mirakel kan ske.

Förenade skulle sedan tiden suddas ut och mista sin betydelse medan vi förde varandra till nya höjder.



Öknens vidder sprider ut sig och i väst tornar molnen hotfullt upp sig, tänk... Tänk om det blir regn...