Du är näckrosen


Född ur den gråbruna kalla dyn
Ur människors avfall och stoft
I från fröets skyddande skal förlöstes du


reste dig genom skiten
Upp i det svarta kalla vattnet
I de kyliga känslornas sjö


Varma strömmar smekte din smala nakna kropp under sin strävan mot ljuset
Men vattnet förblev kallt och mörkt
Glittret ifrån ytan lockade dig och gav näring åt drömmarna

Ur det isolerade ensamma mörkret bröt du till sist genom vågorna och vinden
Solen nådde dig, du steg in i ljuset och öppnade dig långsamt för dess prakt
Ditt spröda jag började visa sina sköra vita blad

Ömmande efter all tid i mörker
Så blommar du ut i styrka och skönhet


Du är näckrosen

Den vackraste jag någonsin sett