Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En självbiografisk text...( Någonstans i världen finns någon som har likadana fingeravtryck som dig, men ingenstans i hela världen finns det någon hjärna som liknar din :Oliver Sacks världsberömd neurlog och författare..)




En resa genom mitt autistiska syndrom

Jag var en skamfläck, ett tabu, möjligtvis var jag utvecklingsstörd, jag talade ju inte och släktingarna trodde jag var döv. Inte mamma, hon våndades, förstod inte, men på något vis ändå, hon såg ju att jag var där- någonstans. Hur förklarar man för andra att man har ett osynligt barn, ett som gömt sig bakom sig själv. I tystnaden. Jag blev en mors trauma. Ett som man förtränger, för att allt verkar alldeles för komplicerat.

 En dag fick jag en plötsligt lust till talet, det var roligt att samla ord, att leka, trolla, ramsa, tramsa och rimma dem. Omgivningen drog en lättnadens suck. Men varför beter hon sig så märkligt ändå, det är något som inte stämmer, hon är för lillgammal, för reserverad och hämmad. Herregud, hon var nästan fyra år innan hon äntligen lärde sig att gå.

Visst, jag visste att jag var annorlunda, därför gjorde jag det enda som jag kunde komma på att göra åt det problemet. Jag lade all min kraft och energi på att försöka vara och bli som alla andra. Jag betalade ett mycket högt pris för det, eftersom allt var fullständigt meningslöst, jag lyckades inte på minsta vis. Innerst inne var jag den jag alltid varit. Det får konsekvenser att våldta sig själv. 

Så just därför, kom en dag, när verkligheten hann ifatt mig, den hette bipolär sjukdom i förnamn och Asperger syndrom i efternamn, det var en smärtsam pånyttfödelse som visserligen gav mig barndomen och många borträngda minnen åter, och vetskapen om vem jag faktiskt var på riktigt. Men det gjorde ont, fasansfullt ont.


En sorgeprocess tog sin början och det var bara för mig att följa med. I dag har jag kartan och kompassen i min hand, verktygen som neuropsykiatrin förärat mig med, jag har lärt mig otroligt mycket på vägen, om mig, om oss, varför mycket blir som det blir, om hur olika vi är, alla människor. Hur sorgligt det är att vi lurats så länge med oantastliga sanningar. En av dem lyder ; att vi alla är lika innerst inne, när det är precis vad vi inte är. När vi äntligen kan förstå det, först då kan vi lära oss acceptera olikheterna, och kanske komma närmare drömmen om en mänskligare värld.

Som alla mina vänner vet så har jag inte längre någon makt över min egen situation och ingen möjlighet att fortsätta min rehabilitering, regeringens nya regler har satt ett stort P för det, i mina mörkaste stunder känner jag att den här resan genom utredningar och diagnoser har varit helt förgäves, men jag har vunnit kunskap, och den kan ingen ta ifrån mig!




Övriga genrer av Carola Zettergren
Läst 1047 gånger och applåderad av 44 personer
Publicerad 2009-10-27 04:29



Bookmark and Share


  stella
En aRtist i livet. :)
2010-04-09

  Caprice! VIP
"Så, hur är texten, är den värd att läsa?" - ofta känns det löjligt att mötas av denna fråga. Och i detta sammanhang blir den direkt absurd.

Ingen går oberörd från läsning av dina texter, så är det bara. Och när du skriver om din barndom så naket och med din speciella jävlar-anammaton då naglar du fast läsaren och etablerar en direktlinje från själ till säl. Så är texten läsvärd? Den är suverän och i rätt kontext direkt livsfarlig. Jag tycker att du ska skicka den till höga vederbörande myndigheter som försöker förstöra ditt liv - det kan tänkas att de då får sig en rejäl tankeställare.

Stor och varm kram för att du skriver om detta svåra men också om hur du tillkämpat dig karta och kompass. Riktningen bestämmer du - låt ingen övertyga dig om annat!
2009-11-01

    ej medlem längre
ja ,vi funktionshindrade (löjligt ord förresten) får verkligen kämpa.
Jag har snart stångat mig blodig mot psykiatrins hårda mur
jag är inte tillräckligt frisk för att få den hjälp jag behöver.
Har en "borderlinestörning" plus flera andra diagnoser.
I dagens samhälle får man skylla sig själv om man råkar ha
problem. Önskar dig allt gott. M:V:H Jimmy.
2009-10-31

    Erika H
Och tack och lov för att vi är unika. Jag delar gärna fingeravtryck med andra men inte hjärnvågor. Tänk att sitta här och läsa likadana texter dagarna i ända.
En gång för alla ska det sägas att ingen kan veta, ingen kan förstå förrän man är i liknande situation eller går igenom samma sak. Inte ens då, är det lika. Men det är lättare att sätta sig in i en annan människas vardag efter det.

Du skriver öppet och mycket väl. Det är lätt att följa dina steg. Inte förstå men ändå se. Tack för att skriver och lär mig lite nytt.
2009-10-31

    ej medlem längre
Här klär du av dig naken och berättar sanningen om dig själv på ett helt fantastiskt sätt.
Bugar mig och säger tack för att du delar med dig.
2009-10-31

  Nasrin
Tack för din fina text! Du är en otrolig begåvad poet: jag gillar dina text!!! Kram
2009-10-30

  Monika A Mirsch VIP
Hur förklarar man för andra att man har ett osynligt barn, ett som gömt sig bakom sig själv. I tystnaden. Jag blev en mors trauma.

Gud, vilken tyngd du böjer dig under - och ändå kvävs du inte, du andas, du skapar - vilken kraft du besitter. Tack för denna tänkvärda text!
2009-10-30

  Yrre VIP
Jobbig men ändå en härlig text, om att hitta sig själv och våga vara det.
Sig själv och det är faktist en likhet många har med dig, även jag.

Du skriver vansinnigt bra och det är alltid en njutning att läsa dina texter. Tack för det.
2009-10-29

  Elaine.S VIP
Att få läsa sådant här, av dem som känner det är värt så mycket. Jag är en mamma till ett barn med bokstavskombination och har gjort många misstag på vägen. Tack för att du bjuder på din resa , tack för dina nedslag även om man ju inser att det finns oändligt många fler nedslag att göra. Vem är man egentligen på riktigt och vem kan man bli?? det där är frågor som ständigt dyker upp inom mig. Dina ord är viktiga när de öppnar upp.
2009-10-28

    ej medlem längre
Småler i stort samförstånd när jag läser detta...Känner igen mig. Mycket starkt!
2009-10-28

  Gunnel André VIP
Som sagt, tack gode Gud för Einstein, Churchill och Carola m fl som inte passar in normalnormen och just därför på olika sätt är nödvändiga för mänsklighetens överlevnad. All heder åt dig, vännen!
2009-10-28

  walborg
Tack för Din fina generösa text som låter oss få känna hur det känns att ha ett osynligt barn inom sig som ingen annan ser. Du är en tapper person som kommit så långt i livet och generös att dela med Dig om hur Du ser ut inuti!!!
2009-10-27

  Suzy med punkterna
Tack är det enda jag kn säga......tack för en text som berör och känns inpå djupet!
2009-10-27

  Berit Robin Lagerholm VIP
Du och den här texten Carola vrider verkligen om i hjäteroten.
En oerhört naken och modig text. En viktig text och fylld av många sanningar. Håller med nedan här Carola. Skriv! Skriv en bok. Du äger insikten, språket, pennan och allt i din hand.
Stor kram från mig Carola.
2009-10-27

  Mr Lindemann VIP
Ja, men du är i gott sällskap
Enstein ansågs ha det samt den dära som grundade Appel
2009-10-27

  Anita Hanssen
"vi alla är lika innerst inne, när det är precis vad vi inte är." Precis.
Bra textat!
2009-10-27

  Måna N. Berger
Du har kartan och kompassen i din hand, priset var högt, men du har som du säger en kunskap som ingen kan ta ifrån dig! Dessutom har du lyktan, dvs. modet att lysa upp den mörka, snåriga gångstigen för andra, som känner ett plågsamt annorlundaskap de inte kan sätta namn på!
Nej, som någon här säger; varför är det nödvändigtvis den som inte passar in i normen som det är fel på? Det kan lika väl vara fel på normen. Och i dessa egoismens tider ÄR det fel på normen!
Du är en underbar människa och vän Carola, det vet vi som får vara dina vänner, och en benådad poet och skribent.
2009-10-27

  Ulf Lagerholm
det är ju vid en första anblick lätt att förstå att alla utredningar och all möda som lagts ner nu kanske känns meningslösa, men som du ju också nämner har du lärt dig mycket under resans gång, det är väl som sagt det man får fokusera på

den här typen av texter är alltid angelägna, just så
2009-10-27

  Åsa Pyke
Så skönt att du sätter ord på det, vi är inte lika längst därinne. Hur kan någon med säkerhet säga att det är fel att inte passa in i normerna?
2009-10-27

  Catharina Edin VIP
Måste ändå vara skönt att ha karta och kompass - vi människor vill ju alltid veta varför, få en förklaring - även om det gör ont?
2009-10-27

    Melona
Fina du,

du berör verkligen och ont gör
det att läsa, men bra att du gör det, skriver verkligheten och berättar för oss andra. Att följa dig och din styrka är stort. Att få kunskap och vetskap om vem man själv är väl kanske inte det roligaste alla gånger, men samtidigt en stor trygghet. Tycker det är intressant och klokt det om att ingen annan har en hjärna som liknar min. Skriv en bok Carola, om ditt liv och om hur det varit. Jag lovar, det finns många som skulle behöva läsa den!

Tack.
2009-10-27

  etthjärtaäralltidrött
Fina fina du. Jag ryser när jag läser din text. Hela du är bra precis så som du är. Ett samhälle som vårt som inte värderar olikheter, inte låter människor vara människor och inte marknadsandelar, det är det samhället det är fel på.

Det du gör när du berättar är viktigt, inte ett spår av självömkan finns att läsa, dock är sorgen och tröttheten där. Konstigt annars.

Du är en klok och insiktsfull kvinna, tänk om så många fler kunde vara det. All värme.

Du lärde dig gå, du har gått vidare längre än de flesta andra.
2009-10-27

  glittertindra
och denna erfarenhet och kunskap har du förmågan att förmedla med dina ord... du kan berätta om detta för de som behöver förstå detta med autism... och det är ovärderligt...
2009-10-27
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren