Straffet är detta. Att ligga billig och utlämnad, blottad.
Alla tankar är bedövade, utom just den att jag aldrig mer kommer släppa dig inpå livet. I centrum för allas ögon och intresse har aldrig förr varit så svårt och smärtan likt ingenting någonsin förr. Allvaret i din blick får mig att förstå vikten av att stanna kvar i rummet. Att kämpa i smärta är ovant och då också med den istället för emot den.

När hon ser på mig från mitt bröst är smärtan borta. 4-5 stygn bara.
Allt är annorlunda. Kärlekens tvåsamhet är plötsligt tre.

Vår dotter är här!