Livet är ju sådär
Ner-upp-ner-upp-ner-upp-ner-slut
Mittemellan alla neren och uppen får man väl någon
som vill suga på ens bröst och någon
som inte vill suga på ens bröst, som gör slut
och som man aldrig slutar att älska
Naturligtvis skriver man dagbok också
om hur dagen varit eftersom aldrig någon undrar

Det var en gång en Han
som alltid tog emot henne när hon kom hem
med hjärtat oändligt borttappat,
när hennes trumhinnor ruinerats på igenkännande ljud
som kaffekokare, kärlek och fågelkvitter
Han öppnade en dragkedja i snön
Där kröp de in
Det var vår och doftade tussilago

Hon måste inte älska att leva längre,
men det blir lättare då att inte släppa taget
Hur många tag får man
hur många tag kommer under ett liv

Bläcket skär in i pappret
plötsligt som från ingenstans
kan man nästan höra små snyftningar från bokryggen
Hon kikar in och där sitter dagbokens själ och snyter sig
Dagboken är ledsen
för den kan inte heller
hjälpa henne längre