Förvirringen är total, och de blanka vita arken under mitt pennstift förblir lika blekt fina som oskrivna. Orden accelererar i huvudet och stannar inbrottssäkert i huvudets vokabulärfängelse. Så övertydligt och entydligt likgiltigt att ett invärtes krig slutar i obrukbar neurotisk härdsmälta.
Allt...Precis allt är summan av en påtvingad förändring och mitt anlete visade tydligt sitt missnöje över att vandra på en ny stig. Jag hade ju mitt vinnande lag instoppat rakt in i själen, och jag lyckades åstadkomma underverk. Sen ska girigheten hinna ifatt. Viljan att ha mer när man redan hade nått sin inkompetensnivå.

Förändringsidioten är förvirrat personifierad!