Jag möter morgonen
hennes blick
är en gnista av tid
en strimma av hopp

Möter kylig hud
och vingar
tyngda av dagg
luften fylld av bett

Hon smeker
hustak och träd
en glödgad hand

Jag mötte morgonen
i namnlösa länder
i hamnar
där båtar och måsar väcks

Jag har mött morgonen
hennes dimmiga fingrar
trevande
i bokars lövtak

Vill alltid
stoppa tiden
just där
innan hon
tar dagen
i handen
och dansar bort från mig
i hänsynslöst ljus

Jag mötte morgonen
med
ögonen fyllda
av tårar
och gnistor av tid.

Suckar
när jag möter
en ny
Tisdag.