Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hundraordare




Inte ens döden skiljer oss åt

Mannen tog på den gröna oljerocken, stängde dörren bakom sig och tog vägen bort mot de öde kolonilotterna. Bara fågelskrämman vinkade vänligt i skymningen, när han hämtade potatiskorgen och den lilla spaden i trädgårdsskjulet.

Han skyndade vidare mot kyrkogården och hennes grav. Spaden gled lätt i jorden och han lyfte varsamt upp skörden i korgen. Alltid King Edward, hennes favoritsort.

Tillbaka i radhuset kokade potatisen sig mjölig . Han tillsatte lite varm mjölk och en generös klick smör, saltade, drog några varv med pepparkvarnen och rev lite muskot över. Smakade, dröjande. Saltade igen.

- Så är du alltid i mig, mumlade han.




Prosa (100-ordare) av sister mary
Läst 599 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-10-31 16:06



Bookmark and Share


  Ulf Lagerholm
jag tycker om denna, det lätt absurda i den vid en första läsning vrids 180 grader mot något helt annat vid den andra, ja varför skulle detta inte vara möjligt, kärleken är ju möjlig, helt klart skulle det konservativa, konventionen sätta sig på tvären, kyrkorådet och ägarna till gravarna runt omkring skulle stoppa den vackra tanken, men det är ju en helt annan text

gott!
2009-11-07

    Jnåt
gott mos!
2009-11-04

    Erika H
Tanken är originell. Potatisodling på graven. Att alltid vara tillsammans. På ett eller annat sätt.
Rejält smörad med den godaste smaken... jo denna smakar finfint.
Snyggt skriven!
2009-10-31

  Elin R
Vid första läsningen tänkte jag fin. Vid den andra tänkte jag rörande. Mest med tanke på sista raden. Jag tycker verkligen om att potatisen kokar sig mjölig. Som att potatisen var det levande.
2009-10-31
  > Nästa text
< Föregående

sister mary
sister mary