"Hit kommer ingen" skrev hon med en knappt
synbar skälvning på det gulnade ICA-kvittots baksida,
förvissad om att blyertsens skuggor snart
skulle utplånas till ingen nytta
och bröt isär tim, sekund och minutvisarna
som ett experimentellt försök att upphäva sin egen
tyngdlag innan hon hällde upp ett glas iskallt vatten
och svalde det passerande på samma sätt som om
hon hade tagit en huvudvärkstablett.

Hon reste sig i ultrarapid, tog ett långt kliv
över en solstrimma som lagt sig till vila
och tvärade kattens ryggränder till rutor
hämtade sedan verktygslådan, skruvade loss
gångjärnen på dörren och drog i stormklockan.