Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
gammal text åttan tre år samma känsla samma saknad nu, då. åh


Filippa

Jag trodde det var dig jag såg
den där morgonen
stjärnorna skingrades, solen klättrade över horisonten
försiktigt, vaksamt
Jag kunde inte se klart då
dimman låg så tät
eller var det bara i mina ögon
dimman satt?

Var det din blick, som mötte min
den där kvällen, i skymningen
Då solen svepte sina sista strålar
över dig, över mig
och träden kastade långa skuggor längs marken

Jag kunde inte se klart då
mörkret låg för tätt inpå
eller är det bara jag som ser
hela världen i svart?
sedan du gick

Jag ville så gärna
sträcka ut handen, ropa dig tillbaka
Be dig
ta mig med
För jag ser dina ögon
hör dina steg
överallt

På varje gata har du vandrat
På varje torg har du stått
Jag har sett dig i alla städer
Men när jag öppnar ögonen
ser igen
Är det aldrig du

Då är du aldrig där




Fri vers av tova nilsson
Läst 333 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-11-01 23:54



Bookmark and Share


  Anita Hanssen
En bra text att känna igen sig i.
2009-11-02
  > Nästa text
< Föregående

tova nilsson
tova nilsson