lägligt för November.
Det är det vi ska jobba på...
"vi"
Så sa han
"vi?"
Ja såklart...Sa jag..
en lång paus
..Men jag vill inte sudda ut mig själv..
visskade jag ut nära hans öra
...Det gör du inte..
Sa han lugnt och jag kunde inte se hans ansikte i novembermörkret
jag insåg att han hade rätt
Kände honom andas
seriöst
Självmordssäsong
tänkte jag bara
och tankarna drog iväg
Varför e du så tyst?
Vad är det? Frågade han sen
Nej inget
du är fin.
Så sa jag och så fick jag en varm hand
smekning
lätt att jag håller ihop med dig
tänkte jag
och så skratta jag i novembernattens kyla
Vad är det?
Nej inget.
Sluta fråga nu.
och så tänkte jag på vinden som blåste.
och vindskydd
driver bort
Jag studerade honom med mina
novembervana ögon
Vill du bita mig igen?
haha visst
och så kröp jag in i novembernattens vrår
drunknade där i våra
hem
ligg
heter.