Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För inte så längesen var Linda, en gammal vän till mig med om bilolycka, där hon och hennes pojkvän klämdes ihjäl i kraschen.


Om Lindas öde var mitt.

Jag ska hålla besvikelsen vid liv.

Hon som skriker, hon som vet att hon kan.
Hon ska stanna, hon ska leva vidare.

och alla känslor som strömmar genom min kropp
jag är vaken. jag är här.

och äntligen har jag hittat sanningar och svar
förstå min lycka
förstå min triumf!

vi letar förbrilt efter något
alternativt
jag är aldrig ensam igen
har jag lyckats förstå

Står du vid min sida även om jag inte
hinner fånga din blick?

Jag ska nog hålla dig vid liv
du som klamrat dig fast
Du som kämpat så hårt

Åh hon som älskar sig själv!
hon är viktig för mig
hon som älskar
Hon ska stanna.
men hon går.

Rusar fram
ser mig inte om
Hör mitt skrik i natten
För jag är vaken. jag är här.

Pang, krasch.

så möter jag mitt öde precis i sista sekund
lullig av drickan, snurrig av stupet
så gör jag mitt sista språng
min sista klunk av syret som sipprat ut ur hålen
där mina revben brukade hålla upp en mycket klen kropp
där livet brukade kännas mest
där du höll om mig
nu slås plåten även mot dig
Åh du som varit så trygg
du ger mig en sista blick som jag inte ens hinner fånga
innan du inser
att våra revben bara krossas medan träden gråter


Eftersom mitt liv precis börjat
är detta för mig en enorm besvikelse.




Fri vers av Marriz
Läst 405 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-07-09 17:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marriz
Marriz