Jag har väl rätt att få ett minne, sa han
Jag svarade, självklart
bara att komma och välja nåt.
Men en flaska kom emellan.

Jag bjuder på middag, sa jag
å tack vad trevligt.
När ska vi komma, sa han
en kluckande verklighet satte hinder

Jag vill vara delaktig, sa han
vill inte vara utanför
nej visst, du hör hit, sa jag
men då samhörigheten ska till, är han redan dimmig

Ni tror mig inte då jag berättar, sa han
nej, hur skulle vi kunna det
ingen kan ha sådan otur
att inget någonsin går att genomföra

Hans misslyckande, tas ut på mig
Jag får klä skott, för att hans lögner
Han snärjer mig, TALA sanning
då behöver man inte lägga orden på minnet

Hans frustrationer blir till ilska mot mig
Skällsorden har ingen gränser
Försöker att bortse från dem
men mitt filter fungerar inte.

Han måste ned i botten, säger folk
sedan kan det bära uppåt igen
Men, säger jag förvånad
Vi är i helvetet redan, finns det ett etage under?????