jordnärhet
ansiktet ligger i gyttjan
pannan insmord av förstelnad lera
hade jag roterat
så skulle den mänskliga krukan vara ett faktum

nedtryckt av min egna händer
simmandes i en bassäng fylld
av egna patenterade idiotier
jag är skutan utan roder
jag är ett höghastighetståg utan räls
likt luften i ett vakum
försvinner jag ut i ett ingenting av ett ingenting

meningslöshet
när intensiva tankar bara förslösas
när ett ältande bara stannar vid ett ord
min egen överromantisering av ett
lagomtillstånd försatt och förseglats i en
botten av ett bottenlöst träsk
jag är meningen utan ord personifierad

kompassnålen som aldrig står still
och ett väderstreck utan horisont
jag är mentalt förvisad till en personlig undergång
negativt rosad och självkritiserad när initiativ visar sanning
jag är ett hål som ingen kan ramla i
jag är martyskapets fader skapt under jungfrufödsel
min mediokra framtoning, är det finaste du kan se
min dimma är ständigt lokal
mitt regn är kallare än is
min dag ser aldrig solen
min natt suddar ut stjärnorna

jag är förvisad
jag är bortspolad i floden utan vatten
jag är molnet utan luft
min katalysator är din återkomst
och min värld skall åter returneras

vill inte längre vara meningen utan ord