Om vi,

är de missanpassade i världens träsk

de oförståsigpåbara i vår chimära civilisation

viker jag havregrynsgröten i paket, vallar fåren i koppel, vänder ryggen åt

ler, i min rännsten blickande

mot trädtopparna vajande

stjärnorna bortom min horisont

gnistrar,

vägen i asfalt dränerar

stigen barnaskorna vandrar är full, av liv kullar - syn

jag ber,

lämna inga spår när du lämnar

mig, missanpassad stolt